Jag och Mike bestämmer oss för att går på Casino Cosmopol för att spela i en turnering, som dessutom är en satellit till SM. Inköpet var 500 kronor och sedan kunde man under första timmen göra hur många rebuys som helst, sedan kunde man göra en addon för femhundra. Vi vet inte hur det påverkar våra möjligheter. Antingen så kan de andra spelarna matta ut oss med nya inköp, eller så kan vi utnyttja att de spelar mer loose och är mer benäga att syna med riskfyllda händer då det bara är att köpa in sig igen om man förlorar.
Eftersom inköpet var fem hundra och vi hade bestämt oss för att inte utnyttja återköp så visste vi ju exakt hur stor en eventuell förlust kan bli. Det känns tryggt.
Vi har mest spelat poker hemma med kompisar, så det kändes spännande att gå dit och spela med en massa främmande människor, vi var både ganska nervösa redan innan vi kom dit. Men, men, nu var vi där och då är det bara att köra. Strategin var att spela by the book, tight och aggressivt.
Alla spelare tilldelades en marker stapel på 2 500:- Runt mitt bord utmärkte sig två spelare ganska snart med sin branta spelstil, dock spelade de inte tight, en av dem gjorde sex rebuys och en add on på en timme.
Den första pott som jag gick med i slängde jag in totalt 2 000 av mina 2 500 marker, riktigt läbbigt. Jag vet inte hur mitt pokerfejs var men jag såg säkert lika nervös ut som jag kände mig, vilket nog faktiskt var till min fördel. Jag fick syn ganska snabbt. Som tur var hade jag hållt mig till strategin, och hade därför en stark hand. Och nu en stapel på totalt 4 500. Nice!
Sedan fick jag hem ett par små potter, sedan förlorade jag ett par små potter. Efter ett tag var markerstapeln nere i elva hundra, och blindsen 100/200. Jag insåg att jag inte skulle klara många rundor innan blindsen skulle mumsa i sig det sista av min stapel. Mitt beslut blev att jag skulle gå all in om jag fick ett ess och en klädd kicker, vilket jag fick redan nästa giv. Ess och Dam. Jag hade sen position, och en spelare hade redan satsat 900, inte så kul att trycka all in med mina 1100, men jag hade inget val. Han slängde fram Dam-Dam. Jobbigt!
Mike höll sig kvar en halvtimme till, och under tiden satt jag i baren och pratade med en gammal pokerräv som spelat i tjugo år. Jag fick då lite klarhet i buyin-hysterin. Då ett inköp i SM annars kostar 10 000 kronor, så är många spelare här benägna att köpa in sig 10 gånger á 500 kronor, och ändå få en bra rabatt om de går vidare.
Vi åkte båda ut ungefär i mitten av turneringen, och med tanke på att ingen av oss gjort något inköp så var vi båda sjukt nöjda.
Sedan blev det promenad hem, med pokeranalys. Vi hade lärt oss tre saker:
1. Vi hade underskattat hur tärande andra spelares buyins var. Det missgynnade oss verkligen, eftersom vi hade bestämt att inte göra några återköp. Innan jag åkte ut hade det skett över tio buyins, plus lika många addons.
2. Vi hade varit nervösa helt i onödan, alla spelarna var trevliga och snälla. Dock lite onödigt duktiga på att spela poker, men vi hade inte räknat med något annat.
3. Borden fylldes på hela tiden med nya spelare. så att så fort man hade lyckats spela ut någon krake, så kom den en ny pigg spelare med en fet markerstapel och slog sig ned. Innan hade vi en bild av att man spelade till varje bord var tomt.
